Nu börjar snart den sista veckan här i Kina. Jag skulle vilja säga att tiden har gått fort men jag tycker inte att den har det, inte om man jämför med hur fort tiden gick precis innan vi åkte till Kina. När vi väl kom hit kändes det nästan som om tiden stannade upp och jag har tappat tidsuppfattningen lite. Det hjälper kanske inte att jag har låtit bli att ändra min klocka på datorn för att hålla koll på tiden hemma.
Vi har haft väldigt pendlande väder här, på några dagar gick det från 15 grader och regn till 30 grader och sol. Dock är det inte samma värme som på sommaren hemma eller vid medelhavet. Det känns inte som om det är så varmt som det är. Det är lite svårt att beskriva, det kanske har någonting med luftfuktigheten att göra.
Just nu har jag börjat lyssna på P3 Dokumentär-avsnitt eftersom det känns som om jag har missat väldigt mycket historiska händelser. Bland annat har jag lyssnat på dokumentärer om Södermannen, Tjörnbrokatastrofen och Estonia. Jag ska även ladda ner några fler så att jag har något att lyssna på under resan hem. Sammanlagt kommer det att ta 30 timmar från att vi lämnar campus till att vi landar i Sverige. Den stora utmaningen kommer att vara ta sig från campus till flygplatsen eftersom vi då har två stora väskor att släpa på och vi ska åka tåg samt tunnelbana. Så det är den delen jag oroar mig mest för, jag är tyvärr ett kontrollfreak och jag kommer inte att kunna sluta tänka på det här.
Här är lite bilder från Ningbo i närheten av campus. Ningbo är känt för sina tre floder som möts och något de är väldigt stolta över. De har också en av de största lasthamnarna i hela Kina och har kapacitet att ta emot fartyg på 300 000 ton eftersom det är en så kallad djupvattenshamn. Det finns antagligen ett finare ord för det men just nu översätter jag fritt från wikipedia och det får ni stå ut med. De har dock haft stora problem med föroreningar och i oktober 2012 bestämdes det att en satsning på 50 miljarder yuan, för att bygga en fabrik för hantering av diverse kemiska ämnen, skulle genomföras. Från vad jag kunde förstå handlade det främst om bensin och olja men av någon anledning kunde inte google translate översätta "petrochemical".
Så i måndags var det då dags för min fantastiska födelsedag, jag fyllde 21 och firade det naturligtvis med pompa och ståt. Först blev det en fyra timmar lång lektion i det kinesiska språket och sedan avslutades kvällen med två Snickers och att mamma, lillebrorsan och pojkvännen sjöng för mig över Skype. Jag vet verkligen hur man festar ordentligt.
Okej, jag firade mig själv lite till senare i veckan med att shoppa lite kläder. Bland annat ett par mörkblåa Converse eftersom det tydligen finns en lag som säger att man inte kan åka till Kina utan att komma hem med minst ett par Converse. Nu återstår bara det lilla problemet att jag ska få hem allting i den alldeles för lilla väskan jag har med mig. Jag misstänker att det kommer sluta med att mina gamla skor får stanna här i Kina.
Just nu är jag trött, finnig och osminkad så jag tänker inte ta några kort på mig själv. Istället får ni ett litet självporträtt som jag ritade/kladdade ihop igår.
Om ni känner för att analysera detta porträtt så kan jag upplysa er om den största slutsatsen ni borde dra är att jag måste klippa mig. Det börjar närma sig 3månadersstrecket nu.
Som ni ser har jag också fixat en ordentlig header nu, om den ser konstig ut i era datorer så kan ni väl säga till.
Idag regnar det och jag har ingen regnjacka med mig så det blir antagligen mys- och pluggdag idag. Kanske går ut lite senare och fyller på mitt fruktförråd. Igår var vi på Wanda Plaza Mall som ligger ungefär 3 km bort från campus. Det går antagligen bussar dit men vi bestämde oss för att gå. Det är platt precis överallt här så att gå är inte alls speciellt utmattande. Ningbo är inte alls samma turiststad som Shanghai är, även om engelskakunskaperna ligger på ungefär samma nivå, så vi är väldigt exotiska här. Folk vänder sig gärna om och stirrar eller tar kort. Det kom även fram en kille och började prata kinesiska med oss och vi har inte en aning om vad han ville. Han gav upp efter en stund när vi inte svarade honom.
Detta är ett återkommande problem här, oftast kan de förstå behjälpligt vad vi säger men de kan inte prata någon engelska själva. De brukar också försöka prata kinesika med oss trots att vi visar att vi inte förstår.
I övrigt så är Ningbo en väldigt grön och fin stad och precis som i Shanghai är det väldigt rent överallt.
Vi bestämde oss för att äta på Pizza Hut och jag fick ändra min beställning tre gånger innan jag faktiskt fick beställa. Tillslut fick det bli pizza för mig också istället för sallad som jag hade hoppats på.
Nu tänkte jag att det var dags för er att få se hur fint jag har bott här i Kina. Först ut var SSAW Hotel Shanghai. Noteras bör att vi betalade ganska mycket (för att vara Shanghai) för vi ville ha en hotellfrukost och bo centralt. För två rum i 8 dagar (ett lite mindre och ett lite större) gav vi ca 10 000 kr. Då bodde vi så centralt man kan önska. Hotellet hade mestadels internationella gäster och en personal som borde gå ett par engelskalektioner till. De pratade dock väldigt bra engelska om man jämför med resten av Shanghai.
Sedan bodde vi en natt på Shanghai Shun Shen Jiang Hotel som låg om möjligt ännu mer centralt men med lite lägre standard. Tyvärr hade vi dock något som lätt som en kareokebar precis utanför vårt fönster och de höll på i säkert 5 timmar och spelade samma konstiga jazzmusik. Klockan 11:30 gav de dock upp för natten och tystnade.
Så till sist har vi kommit till Zhejiang Wanli University och de internationella studenternas byggnad. Som jag har nämnt tidigare bor vi mycket bättre än de vanliga studenterna här. Som tur är har vi också hjälp av Martin som pratar svenska och engelska, Yuanyuan som pratar engelska och kinesiska och Tina som pratar engelska och kinesiska. De ska hålla koll på allting åt oss och hjälpa oss med olika saker. Det känns väldigt tryggt att de är här.
Ni får tyvärr ingen bild på toaletten, den är för ful för det. Sängen är, om jag jämför med min egna, stenhård. Men nu efter ett par nätter har jag dock vant mig vid att sova i den. Annars blir det inte mycket mer spännande än såhär, Vårt "gemensamhetsutrymme" används mest till att hänga tvätt i och förvara saker som städgrejer och mat. Vi undviker också att vara i köket och ingen av oss har ens petat på spisen. Den ser ut att kunna explodera när som helst. Mitt rum lutar lite och är även försedd med AC. Dock är dörren ut till balkongen så pass dåligt isolerad att jag inte behöver använda den. Hela lägenheten lutar även lite. Detta märker man speciellt på natten när man inte har stängt dörren till sitt rum ordentligt och dörren med ett gnisslande börjar öppna sig. Extremt obehagligt även om man är medveten om det.
Nu är jag äntligen framme i Ningbo och internet är på plats. Jag har försökt att fixa till mitt rum lite men det verkar vara ganska dödsdömt. Det är skräpigt och ganska kalt, det är väl en del av personligheten. Ni får se de fina bilderna snart (tillsammans med bilderna på våra hotellrum). Tills dess får ni nöja er med en bild från campus.
På vårt campus bor för närvarande ca 20 000 elever. Vi som är de internationella eleverna bor i en lägenhet med två sovrum, kök, badrum och ett gemensamhetsutrymme. Vi bor två personer i varje lägenhet och vi får komma och gå som vi vill. De kinesiska studenterna bor betydligt mindre, med fler personer i varje rum och utan varmvatten. De släcker ner nästan hela campus kl 22 och kl 23 låses dörrarna. Vid varje ingång till campus står vakter och om man skulle dyka upp för sent en kväll ringer skolan hem till ens föräldrar. Varje morgon kl 06:30 är det även morgongymnastik. Något som jag upptäckte i morse även ackopanjeras av musik som spelas över hela campus då jag kl 06:40 fick avnjuta en raspig version av Gagnamn Style.
Idag har vi även varit på studiebesök hos Swede-Wheel. De verkade väldigt glada över att vi var där och diverse språkbarriärer (som mestadels bestod av kraftiga brytningar) röjdes snabbt åt sidan när någon slet fram ett pingisbord och några pingisrack.
Sedan åkte vi vidare till Ningbo Museum of Art med bussen. Många boende i Ningbo verkade tycka att det var väldigt spännande att vi var där och det blev mycket stirrande och smygfotograferande.
Min personliga favorit i utställningen.
Museumet hade även en väldigt stor utställning som bestod av citat skrivna av personer som framför allt var kända för sin handstil. En bra eller speciell handstil är viktigt i den kinesiska kulturen och genom dessa utställningar bevaras dem för senare generationer.
Vår lilla utflykt avslutades med ett besök i standsdelen Lao Wai Tan - Ningbos mest populära restaurang- och bargata. Vi fick rekommenderat ett ställa som hette Tasty's. En matställe öppnat av en amerikan som flyttat dit för ett par år sedan. Där åt vi toast med cheddarost och pommes till. Det kommer garanterat bli minst ett återbesök där.
Idag har vi varit i det riktiga Yuyan Garden, den med sjävla trädgården. Det kommer att bli mest fotografier idag eftersom jag inte har brytt mig om att läsa på någonting om själva trädgården.
Idag har vi (enligt Google) haft 29 grader varmt. Så jag skippade sminket och kletade istället på massvis av solkräm med solskyddsfaktor 20. Imorgon utlovas samma värmebölja och vi ska hålla oss inomhus största delen av dagen för föreläsningar och studier.
Idag har vi provat att åka tunnelbana, vilket är någonting jag verkligen kan rekommendera alla som kommer till Shanghai. Det går fort, kostar nästan ingenting och är väldigt smidigt.
För att åka från Yuyan Garden till Pudong Airport (tog ca 50 minuter) betalade vi 15 kr.
Sedan åkte vi till Oriental Pearl Tower tillsammans med Erik som vi hämtade upp på Pudong Airport. Vi betalade 230 kr för att åka upp längst upp vi the Space Shuttle. Det var förvånansvärt lite kö för att vara en lördag med väldigt fint väder (vi hade ca 25 grader i solen) och vi behövde bara köa i ett par minuter.
Oriental Pearl Towers högsta del som går att besöka är 351m upp, den näst högsta är 260m upp, Den näst högst upp har en del med glasgolv som man kan stå och stirra ner i väldigt länge. Längst upp var det ganska lite människor och väldigt lugnt. Dock var det lite svårt att ta bra bilder, det blev lätt speglingar i glaset när solen var framme och svårt att få bra färger.
Förmiddagen har vi spenderat i Gamla stan för lite shopping av presenter till alla där hemma samt lite saker till oss. Favoritbutiken är helt klart Superman Toy med en massa japanska leksaker och figurer till ett ganska mycket lägre pris än någon annanstans. Jag lyckades bland annat hitta den enda figuren från min favoritanime Lucky Star som de hade i butiken.
Figuren kommer med en del tillbehör och ansiktet kan bytas ut till andra ansiktsuttryck. Den blev min för ynka 140 kr (vilket är en tredjedel av vad jag skulle fått betala om jag hade importerat den till Sverige).
Den här underbara väskan blev också min och jag provade på någonting som jag aldrig har gjort förut, nämligen omedveten prutning. Velig som jag är ville jag tänka en stund på om jag skulle köpa väskan eller inte efter att jag hade tittat på den första gången. Nästa gång jag gick förbi för att kolla på den en andra gång kom tjejen som sålde dem nästan springandes fram mot mig och visade upp sin miniräknare med det nya priset som hon kunde tänka sig att ge mig. Jag som redan hade bestämt mig för att köpa väskan blev väldigt nöjd med min nyfunna förmåga att pruta. Jag brukar vanligtvis inte göra det men i Kina gör försäljarna det åt dig. Vill du pruta ändå så är det bara att ta upp någonting, titta på det, ställ tillbaka det och försök gå därifrån. Resten sköter sig själv.
En ny börs och ett mobilskal blev det också på the Panda Store.
Idag tänkte vi att vi skulle prova att äta middag på hotellet. Mest för att vi inte orkade göra något annat. En situation som jag märker att jag ofta befinner mig i just nu är att personal tittar på mig som om jag vore helt galen. Första dagen bad jag mannen i receptionen att markera vart på kartan hotellet låg någonstans innan vi skulle ge oss ut, idag frågade jag först om det ingick ris i maten (jag fick inget ris) och sedan bad jag om att få betala vår måltid med kort. Alla dessa tre företeelser har resulterad i att jag har fått en blick som undrar om jag vore knäpp. Jag vet inte om det beror på språkförbistringar eller om jag bara ber om väldigt konstiga saker.
I alla fall så chansade jag på någonting, från den kinesiska menyn, som utlovade räkor och något annat som visade sig antagligen vara ål (eller "ell" som det stod i menyn). Jag fick inget ris till men det behövdes inte, så jag blev så mätt att jag inte klarade av att äta upp allt.
Detta är då räkor, vad jag antar är friterad ål och husets soyasås. Det vi fick att dricka till var te som luktade nypon och smakade nästan ingenting. Maten smakade helt okej, inte mer och inte mindre. Men mätt blev man i alla fall.
Jag hade naturligtvis lyckats glömma tandkrämen hemma men igår hittade vi tillslut en vanlig hederlig butik som sålde lite tandkräm, bindor, godis etc. Att hitta en sådan butik var mycket svårare än vad vi trodde.
Tandkrämen smakar inte så mycket men är som ni kan se på bilden väldigt blå. Det framgår knappt på bilden exakt hur blå den är men trots sin färg så gör den sitt jobb. Den är dock inte lika stark som jag skulle kunna önska. Men man kan inte få all här i världen.
Idag ska vi Nanjing Road (inte att förväxla med Nanjingmassakern 1937) som är Shanghais största shoppinggata. Från vad jag har fått höra så finns inte det som inte går att köpa där.
Idag var vi på upptäcksfärd med Shanghai Ocean Aquarium som mål.
Pauline hade varit duktig och kollat upp vart vi skulle gå och hur vi skulle ta oss dit eftersom vi bor på "fel" sida Huangpufloden. Men bara du tar dig till the Bund (ett vandringsstråk längs med floden) så kan du därifrån ta dig med båt eller, som vi gjorde, the Bund Sightseeing Tunnel till andra sidan. Vad denna tunnel hade med sightseeing att göra förstod vi inte riktigt men för för er som har sett tunneln i Willy Wonka and the Chocolate Factory från 1971 så kan jag säga att det var ungefär så - fast långsammare. För 70 kr kan du i alla fall ta dig fram och tillbaka under floden på ett väldigt bekvämt och spännande sätt.
The Bund Sightseeing Tunnel
The Bund, längs med den säljs massvis av olika sorters drickor för 5-10 kr, det finns olika sorters iste och läsk.
Jag på väg till akvariet, det är ca 20 grader här mitt på dagen och jag tog alldeles för mycket kläder på mig.
Glömsk som jag är så missade jag att ladda mitt kamerabatteri så det tog slut innan jag tog mig igenom hela akvariet. Men jag fick låna Paulines kamera istället. Akvariet kostade 160 kr att gå in på och det var väldigt stort. men tyvärr hade många av fiskarna alldeles för små akvarier, särskilt pingvinerna.
Märks det vilken del jag gillade mest på akvariet?
Det första vi besökte efter att vi kom fram till hotellet var Yuyan Garden, även kallat Gamla Stan. En väldigt stor turistfälla med massvis av butiker som säljer allt möjligt krimskrams. Jag kommer med största sannolikhet köpa mycket av detta krimskrams men inte just idag. Även om det är en turistfälla så är det helt klart värt att besöka för det finns massvis av fina saker att se och köpa. Det finns även mycket mat i restauranger och street food som kostar i princip ingenting. Jag vågade mig på helfriterad krabba (med skal och allt) på grillspett och den var väldigt god men klurig att äta och jag fick ingen servett. Kalaset gick på ca 15 kr och var mer än mättande.
Om du någon gång åker till Shanghai kan jag verkligen rekommendera att besöka Yuyan Garden, på kvällen tänds alla lampor och massvis av ljusslingor längs med taken. Dock ser alla gator likadana ut och det är lätt att gå vilse då området är väldigt stort.
Inte speciellt många pratar engelska där men det finns ordningsvakter och människor som är anställda för att hjälpa vilsna turister som kan engelska, de kan alltid hjälpa dig.
Utsikt och solnedgång över Amsterdam när vi går ner för landning. Hade (jämfört med mina vänner) stora problem med trycket mot öronen, det gnisslade i och gjorde ont runt hela örat vid nedstigning. Detta trots intensivt tuggummituggande.
Vingen på det lite större planet på väg till Kina från Amsterdam.
Lite roliga fakta som vi fick reda på planet
Vi var uppe i 1187 km/h
Vi var ca 12000 m uppe i luften
Det var -60 grader utanför
Vad du får om du beställer vegetarisk mat på flygplanet, jag lyckades aldrig lista ut vad det högra var för någonting (förutom riset) och det smakade inte speciellt bra.
Den vegetariska frukosten, det till vänster är äggröra som luktade så starkt att jag genast stängde locket igen. Jag smakade lite på den och den smakade ungefär som papper. Det fanns även med en väldigt god brödbulle som försvann, av förklarliga skäl, innan jag kom på att jag skulle fotografera frukosten.
Väl på flygplatsen var allt väldigt smidigt, vi fick våra väskor nästan först av alla och sedan drog vi runt en stund innan vi blev uppfångade av lite personal som såg hur förvirrade vi var. De ringde en hyrbil åt och oss och vi betalade ca 500 kr för skjuts till hotellet. Efter en flygresa på 10 timmar och med tre tunga väskor och handbagage så kände vi att det var helt klart värt det.
Trafiken var väldigt annorlunda, det tutades, kryssades och vinkades om vartannat genom de fyra filerna och vår chaufför tvekade inte en sekund innan han svarade i sin telefon under tiden. Jag satt och höll andan inför vansinniga filbyten och häftiga inbromsningar samtidigt som jag lovade mig själv att aldrig någonsin köra i Shanghais trafik. Men inga olyckor och inte ens några knöliga bilar. Tvärtom så är bilarna här väldigt fina och blanka, många kör väldigt fina bilar.
